Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nattskotlet om q val larn a af Atnfion, «om märkes ganska
\äl^ af hans omtalande först och sedan hans lifngtan att
komina till sängs, der han strax skyndar sig att insomna,
innan kl. slår 9. Yrd torneringen i e. m. befarade han
äfven pistolskjutningen, anskönt han ingenting nämnde,
utan ville gå bort strax efter sedan quadrillernas inmarch
i banan hade för sig gått. Yi nekade honom det, så*
som ett jemt anfall, när han i Prins Fredriks rum sa£
sin faster och så mycket godt annat sällskap, som alla
deltogo i nöjet af Tornerspelets åskådande; och när han
sedan fick se, att han bedragit sfg i iruktan för
pistolsmällarna, trifdes han der ganska väl
Den 9 September e. m. Som \ädret var herrligt
gjorde Baron Armfelt och jag en lång promenad med
Prinsen till fots, från Lofö kyrka och långt på andra
sidan byen ofvanföre samt. tillbaka, och då som oftast
på knaggliga vägstycken samt öfver bergknallar och
stockar. Prinsen måste gå mesta tiden allena, äggades som
tidigast att springa, föll ikull några gånger, steg upp igen
ntara hjelp, gret aldrig, utan skrattade med oss.
Prinsen går väl på 6ina fötter i allmänhet, och långt
stadigare än barn vid hans år. Vi mötte boskapskreatur,
hastar, svrn: allt låtsade vi ej bry oss om, likasom ej om
bönder och o kan dt folk, ehuru Prinsen alltid så oför*
markt för allt detta bvarje gäng litet skyggade.
Återkommen till slottet, der Prinsen i stora rummen åt sin
aftonvard bland aUt HofFolket, märktes icke den
ringaste trötthet. Han sprang, pratade och rustade i ett, och
munnen var nästan aldrig igen. Under
aftonvardsätningen omringades lian af alla de vanliga adoratiOnema af
de kringstående, så fruntimmer som karlar, alla med or*
den af »Min nådfgste Herre» i hvar rad af tilltal.
Arm-folt omsider impatienteråd, Sade åt alla högt Bredvid
Pfeinsen, som satt på hatts knän. »Prinsen är artig, be*
¿kedftg, l^dig, höflig.» — "Ja,; Prinsen dr ock nådig/’
lude han sjelf till; hvafrvid Armfelt inföll, »att Prinsens
nåd vore ingen som brydde sig ota ; men väl fordtfade
man af honom höflighet ooh erkänsla, till htiiken sed»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
