Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meur och ingen frihet att kommendera sig öfver höfvan,
i hvad det vara ma. Han har complaisancer med nöje,
men blott nar Prinsen mycket väl förtjenar dem. Då
Prinsen tager humeur, reprimerar han det med all
tillbörlig douceur och fermeté tillika, alltid ur en
anständig men derjemte manlig tou. Priusens beskedlighet och
deference mot Baron Waclitmeister är redan sa stor, att
i afton uppe i rummen \id thédrickningen böds honom
skorpa af Grefvinnan Ramel, den han af sig sjelf
vägrade emottaga, innan han förut af Wachtmeister begärt
lof dertill. Mot alla var Prinsen höflig och manerlig,
motsade aldrig påminnelser om helsander, satt helt tyst
och roade sig med kort, papper och blyertspenna vid
ett bord bredvid Drottningen, medan Monvel gjorde
lecture for Konungen i samma rum af en fransysk
tragedi. Prinsen talade sakta med dem som voro
omkring honom, och ville på allt sätt undvika att göra
buller, efter han väl visste att sådant skulle i denna stund
misshaga.
Da Prinsen eljest är med oss allena och
impatienteras att fä någon längtan snart fullgjord, lata vi honom
aldrig erhålla sin önskan innan han saktat sig och länge
väntat med tålamod; och när Prinsen vill kommendera
något till sitt nöje, hvartill han oupphörligt vore
benägen, om han finge råda, säga vi honom, att vi nu ej
hafva tid, utan att han måste hitta på något annat, utan
vår Jtillhjelp, till dess vårt förhinder upphört, eller vi
sjelfve finna nyttigt att honom villfara. Då erbjuda vi
oss opåminte att göra hvad han nyss bad oss om till sin
ro, med förklarande dervid, att då Prinsen stunden
förut gjorde livad vi bådo af honom, vore också nu rätt
att vi gerna gjorde tillbaka hvad han hade bedt oss om.
Han lär på sådant säte känna värdet af complaisance, får
éss obligation derföre, contralierar mildhet i sitt hjerta
och fattar begrepp om den hufvudregeln— källan till all
tjj^d — att icke göra åt andra annat än man vill skall
göras åt en sjelf. Baron Wachtmeister är i alla dessa
delar af Prinsens handledande jemnt stadig och uppmärksam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
