Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bannor. Prinsen ånyo h.tröfver mera retad än bragt till
sensibilité, utbrast i än vidare grät ocb ville ga ned i
sina rum. Men H. M. lät’honom ej fa sin vilja fram
sa lange han gret och var ond, utan måste han sitta stilla
och alldeles återvända med sin gråt, tills han kunde med
sagtmod bedja om förlåtelse och få tillstånd att slippa
lös, under hvilken tid Konungen moraliserade honom
Ömt. Så snart H. M. retirerade sig, begärde Prinsen
af mig att (a gå ned i sina rum, i anseende till stora
bubu. Utkommen i förstugan med Stackelberg skria*
de han ur full hals, att han ej mer ville gå upp i sto*
ra rummen; men Stackelberg vägrade honom att
stad-na qvar hos sig efter förrättadt ärende, emedan han
icke hade lof dertill b vark en af sina höga föräldrar,
dem han ej budi t god natt, eller af mig. Han lydde,
men föga nöjd. Innan han således gått in uti innersta
rummet, kom Drottningen upp från sina rum. Prinsen
helsade henne som sig borde och följde glädtigt in, dit
Konungen med öfriga societeten redan samlats.. Prinsen
satte sig på soffan bredvid Hennes Maj:t, helt nyter. På
en gång föll det honom in att vilja gå ned i sina rum,
och det med sådan häftighet, att tårarna dervid kommo
honom i ögonen, hvilket ofta sker när han ej genast
kan äga hvad hans lystnad faller på. Jag sade honom
att ännu vore för bittida att gå ned i sina rum, der hans
mat ännu ej på en timmas tid uppkomme, och der han
ofelbart hade mindre roligt än hos sina föräldrar. Men
han slöt öronen till vid dessa föreställningar och
upprepade i ett att han ville gå ned. Mitt gensvar blef:
»allt för gerna, om D. D. M. M. tillåta Prinsen det och få
önska god natt, hvarom han nu borde anhålla. Han kunde
för grådust nu ej eller komma sig dertill, och viste sjelf
ej väl hvad han ville, som alltid sker när hans humeur
uppkommer. Konungen, hvilken länge stillatigande å*
skådat allt detta, skämde ut Prinsen för sitt pjunkande.
Då började ondskan att rätt bryta ut i fullt gråtande.
Konungen tog honom och satte honom i en vrå i
kammaren att skämmas för sin. oanständiga egenvilja och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
