Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gråt, med befallning att icke röra sig derifrån, innan
han upphört med sitt gråtande och blifvit beskedlig
igen. Då först blef Prinsen ännu mera ond och
för-törnad. Han lydde väl en stund med att stå stilla; men
under ilera gångers gallskrikande och ropande, än efter
goda vän, än efter mig, liksom för att få oss till sin
förlossning, oaktadt lian såg att vi livarken ville se eller
höra på honom änskönt vi voro inne i rummet.
Konungen tillsade Prinsen med stränghet, att han strax
skulle tiga och upphöra med sina ondskefulla skrik,
eljest ville Konungen genast låta upphemta ett ris.
Prinsen lydde likafullt så litet, att han ock på en gång mi dt
for Kungens ögon sprang ifrån sin vrå och satte öfver
golfvet som en pil upp i sophan bredvid Drottningen.
Konungen steg upp från sitt ritbord, hvilket han hade
framför sig, gick efter Prinsen och bar samt satte honom
tillbaka i sin vrå. H. K. H. spjernade och sprattlade
emot med alla sina krafter; men tillbaka ställd uti sin
vrå vågade han ej mera sätta sig emot sin fars stränga
hotelser, om han djerfdes röra sig derifrån ett steg
eller längre fortfore med sitt gråtande. Han. tystnade nu
så småningom allt mer och mer, och Konungen lät
begynna den vanliga lekturen. Allt efter som gråt och
snyftning nu afstadnade och Prinsen fick förmåga att
tala, föll han till bönboken, lofvade vara beskedlig, bad
Ödmjukt om förlåtelse och att nu få gå ned i sina rum,
sprang från sitt ställe till Konungens hand för alt kyssa
den under sina supliklationers framställande; men som
han vågat röra sig från sin plats utan tillstånd och ej
eller lydt tillsägelsen att vara tyst, befallte Konungeu
honom strax gå tillbaka och stå lielt tyst, tills det
behagade H. M. att vara nöjd med hans docilité och de
bevis han deraf kunde aflägga, samt af den beskedlighet
och ånger han udofvade, och H. M. sålunda kunde
finna behag att göra slut på det rättmätiga straff, hans son
hade ådragit sig för sin olydnads skull; hvarpå
Konungen befallte lekturen ånyo börjas. Prinsen lydde
nu med full undergifvenhet, och när en stund på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
