Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sattet framflutit och lekluren under densamma fortsatta^
vinkad« H. M. åt Prinsen, som då med. glädje sprang
fram och begärde med mycken Ödmjukhet af sin far siu
förlåtelse, den han erhöll, jemte tillstånd att nu få gå
aed i sina rumf Dock befallte H. M. honom först att
på knä bedja sin mor om förlåtelse, hvilket genast
skedde, livarefter H. M* äfVen äskade af Prinsen att han
skulle bedja mig om förlåtelse, innan jag fiok förå honom
ned. Prinsen gjorde genast allt hvad H. M. ålade
honom, och vi kommo med honom ned i sina rum, der
han med mycken längtan väntade på sin supé, al
hvii-ken h^n åt ganska litet, begärande strax få kläda af aig
och komma i sin säng. Han sof mycket oroligt ifrån
kl. * till 3 och begärde dricka $ till 6 gånger. Huru
slug han är att gernä vilja - appreciera allt hvad honom
händer sig till minsta möjliga naclid^l, synes deraf att,
nedkommen om aftonen från den humilianta scenen, ville
Stackelberg nu föra honom* på den reflexionen, hvilken
skymf för honom det vore att bära sig så åt genom
ondska och envishet, att han måst stå och skämmas i en
vrå och att alla närvarande skrattat åt honom och gjort
narr af ett så obeskedligt barn. Till svar på denna
föreställning yttrade Prinsen med en art af fräckhet:
Pappa skrattade ocksa sje.lfJJ Just som ville
Prinsen säga, att han ej gjort så illa som det skulle heta,
eljest bade man omöjligen kunnat roa sig åt mig, fastan
man handterade mig med så stor sttänghet. Jag blef illa
vid Öfver ett sådant Prinsens svar. Ganska få af. dem
som voro inne i rummet hade lika med Prinsen
observerat, att under det Konungen -som mest tvingat honom
att stå tyst och stilla i sin skamvrå, hade H. M. någvå
gånger {finnande den lilla Herrens figur i den
momenten alltför komisk) ej kunnat afbåila sig från löje, ehuru
han stundom med «in näsduk, stundom med Qrdebs*
bandet för munnen velat dölja ^ådant,. i synnerhet för
Prinséi%, hvilken doek bliiyit detta varse och dragit o£
Vannämnde slutsats?*’. Jag trodde sjelf icke aifts&dant
Kongl. i\4a^*s hemliga löje U^t-Mim, inhan jag erhållit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
