Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ”Det Gud gifve! Det börjar lida med mig.
Jag ville så gerna ännu en gång se den käre sonen
och mundtligen gifva honom min välsignelse och
några faderliga råd. För eder begge vore det
utom-dess af vigt, att jag fick lemna honom några
föreskrifter.”
— ”Slå bort dessa svårmodiga tankar, hjertans
gubbe! Med Guds hjelp få vi snart återse *år
älskade Nicodemus och glädjen deröfver skall, som jag
hoppas, bidraga att återställa din helsa.”
— ”Gör dig inga fåfänga förhoppningar, Maria
lilla! Rätt snart är mitt timglas utrunnet. Ske Guds
vilje! Måtte jag endast en gång till här i verlden få
omfamna mitt namns ära och ditt blifvande stöd.
Sedan 1 åte Herran sin tjenare fara hädan i frid!”
Den gamle sammanknäppte sina händer och
gjorde en tyst bön. Strida tårar runno ned för den
gamlas kinder.
Fromheteo blef bönhörd. En afton under det fru
Tessin vid sin mans sjukbädd högt föreläste ur
Luthers Kyrkopostilla, hördes en vagn stadna vid
porten af huset, någon hastade uppför och knackade
sakta på dörren. Frun tog af sig glasögonen, lade dem
till märke i boken och gick sjelf att se efter hvem
det var, som ärnade besöka dem. Men huru måla
hennes öfverraskning, hennes förtjusning vid det möte
hvilket nu väntade henne. Det var den unge
Hof-byggmästaren som inträdde, kastade af sig reskappan
och med utropet: ”min ömma mor!” slöt henne i sin
famn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
