Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken vi kunna lita . . . men i alla afseenden lita,
förstår ni? . . . åtminstone som redskap?”
”Ja, ers höga nådl Under samtalen mellan min
far och bröderne just om det så kallade liffländska
högmålet, har jag hört en af dem med mycken
värma omfatta särdeles kapten Patkulls öde, och till
denne bror kan jag förtro mig, på honom kan jag lita,
som på mig sjelf,” gaf fröken Hjärne till svar.
”Bra, mitt barn! Jag gör mig då god
förhoppning och framgång — genmälte grefvinnan — också
måste hvar på sitt håll genast gripa verket an. Här
är ingen tid att förlora och endast ett sätt att rädda
honom: vi måste bereda honom tillfälle att rymma,
ur fängelset först, ur landet sedan.”
Grefvinnan fattade en klocksträng, som hängde
på väggen öfver soffan, och ringde.
Kammarjungfrun, som skyndade in, fick befallning att frambära
och på en kullerstol framför soffan ställa grefvinnans
juvelskrin. Sedan kammaijungfrun, på en vink,
af-lägsnat sig, öppnade grefvinnan skrinet och fortfor:
”Sannolikt behöfs, för att hjelpa honom på
flykten, mera penningar, än han kan vara försedd med,
efter ett så långvarigt fängelse. Mynt äger jag ej för
ögonblicket, men af mina klenoder kan jag undvara
dessa örhängen och bröstsmycket af diamanter.
Pantsätt eller sälj dessa, huru det faller sig lämpligast, blott
så att ingendera af oss blir röjd eller blottställd.”
Fröken Hjärne emottog omförmälta smycken ur
grefvinnans hand, som hon vördnadsfullt kysste. Korrt
derefter begaf hon sig borrt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
