Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOLFTE KAPITLET.
Oaktadt Carl XI tagit sina mått och steg, .att de
liffländske utskickade ej skulle slippa undan viggarna
af hans vrede, och domrarne slafviskt böjde sig efter
hans allsmäktiga vilja, beherrskade honom likväl en
viss oro, innan det anställda sorgespelet hunnit sitt
sista uppträde. Han fann sig till och med ej fullt
belåten med Pipers bemödanden, ömsom att späda
yat-ten i hans vin, ömsom att hålla honom vid godtmod
med försäkringar, att allt ginge väl och efter önskan.
En vacker dag tillkallade han kongl. råden Oxenstier~
na och Stenbock, för att höra deras tankar i ämnet.
?,Det är jag, som ensam afgör — yttrade konungen
med bevågen öppenhet— men J veten, gode herrar!
att jag aldrig försmår kloka råd. Säg mig att böija
med er mening, grefve BengtV*
Denna uppmaning satte Oxenstierna riktigt på
hvad man kallar det hala. Både af böjelse och
gemensamhet i fördelar önskade han frälsa Liffländarne;
men han skydde att blottställa sig för konungens
uppblossande vrede, hvilken fann sitt af gudi förlänade
majestät förolämpadt af Liffländarnes djerfva
invändningar mot hans förfoganden. Oxenstierna anlitade nu
ock alla statsmannens finter i ordvändningar för att
lotsa sig mellan dessa Schylla och Charybdis, började
med att uttrycka sin afsky öfver Liffländarnes straff~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
