Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Min nådige Herre har att befalla sin
underdånige Ijenare,” blef svaret.
”Visa ej Grefve Wellingks bref för någon
annan — fortfor Prinsen — åtminstone ej för de myndige
Herrarne i Rådet och minst bland alla för Horn.
Det vore för mycket vatten på deras qvarn, och de
bära näsan tillräckligt högt, utan att behöfvadertill
sär-skildt uppmuntras.”
”Ers Kongl. Höghet skall så mycket säkrare bli
åtlydd — genmälte Sandberg — som jag i alla fall
icke med mindre än Dess uttryckliga befallning, ger
del af Herr Grefve Wellingks bref åt någon annan.
Hans Exellens äremin snart sagdt enda välgörare,
nästan från första stunden af mitt inträde på
tjenste-banan. Jag har honom att tacka för allt, till och med
för den lyckan att ha blifvit känd af Ers Kongl. Höghet.
Ja, när jag i sammanhang med Fältmarskalken
Stenbocks olycka, hos hvilken jag den tiden var anställd
som Krigssekreterare, hade det missödet att råka i
rysk fångenskap, drog Hans Exellens Wellingk
genast försorg om min utlösen och använde mig på nytt
i statsärenden.”
”Den värma, hvarmed han omtalar sina
förhin-delser till Grefve Wellingk, gör honom heder, mitt
kära Regeringsråd! — förmälte Prinsen, som ur sin
stora dosa af guld tog en väldig pris, så att kläderna
och golfvet öfversåddes af spanskt snus — Hans lycka
har likväl hittills varit trög. * Men skulle jag få (med
tonvigt) något mer att säga här i landet, så (härvid
klappade Prinsen, småleende, Sandberg på axeln)
skall han icke bli glömd och kan vara viss om, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
