Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans förtjenster skola bli belönade såsom sig bör*
Lita mans på mig.’’
Sandberg utbredde sig i tacksägelser, hvarefter
han tilläde: ”Vågar jag hugna Hans Exellens
Wel-lingk med underrättelsen, att Ers Kongl. Höghet
be-hjertar hans och öfrige svenska embetsmäns svåra
belägenhet på andra sidan hafvet, som så sällan och
oregelbundet erhålla tidningar och föreskrifter från
Regeringens säte. Ni torde knappt kunna föreställa
er, nådigste Herre! i hvilket bryderi de, i brist af
sådana, stundom befinna sig, och huru mycket,
oak-tadt deras bästa vilja, nit och skicklighet, Hennes
Maj:ts och rikets tjenst deraf mellanåt måste lida:
för att icke tala om det ofördelaktiga intryck det
måste göra på främmande makter, då de bli varse denna
underlåtenhet och lamhet å Styrelsens sida.”
Ånyo klappade Prinsen Sandberg på axeln och
yttrade, med välviljans smålöje på läpparna, under
det listen lurade i de tindrande ögonen: ”Helsa
hjert-ligen min synnerlige vän, Grefve Wellingk, och om
mitt Regeringsråd i sin brefvexling med honom
nyttjar öfverenskommet teckenspråk, som tryggar mot
nyfikenhetens försåt, så gör honom mans begripligt^
att det nu icke är en Konung, som bär kronan, och
att när en gång en Kung på nytt igen får makten här
i landet, Grefven kan räkna på mig! . . . Har man
förstått min mening?”
”Fullkomligt, nådigste Herre!” svarade Sandberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
