Inne i Gerdas borg var emellertid allt i rörelse; der ordnades till en förestående strid. Den nnga borgfrun hade, sedan hon skildes frän sin fader vid ättegtupan, varit en styrande och upprätthållande hand för. sina stridsmän, och alla hyste den största vördnad för den unga herskarinnan samt lydde utan motsägelse hennes minsta vink. Det var den tiden ganska vanligt att qvinnorna deltogo i männens strider, och dessa amazoner eller sköldmör voro ofta. lika oförskräckta och tappra som de djerfvaste kämpar. Genast ryktet utkom att Gerdas gamle fader gått till Oden, anmälde sig en mängd friare till den unga, sköna borgfrun, men hon afvisade alla med kall höflighet, emedan hennes hjerta icke blifvit intaget af någon, och det sades, till alla friarnes iörtviflan, att den sköna amazonen beslutat att aldrig gifta sig. En dag hade hennes män varit ute på ströftåg. De påträffade och anföllo då riddar Alfs män. Att de af desse öfvervunnos är förut sagdt, och detta ansåg Gerda vara den största skymf för henne och hennes män, och som hon svurit att försvara sin fäders tro, att förgöra alla, som hatade densamma, ansåg hon, enligt den tidens hedersbegrepp, det vara sin pligt, att på allt sätt söka skada de kristna. Hon förskansade' sig derför i sin borg och beslöt att försvara sig till det yttersta, men hon ämnade dock icke anfalla, emedan hon, försigtigt nog, påminde sig de kristnas stora skicklighet - och lätthet att föra vapen. Alf åter hade, på verk-