Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högra handen ett svärd, lika ledigt som nutidens
damer föra sina solfjädrar. Biddar Alf
drog en djup suck i det han hviskade : „Antingen
skall hon blifva min brud, eller skall
jag låta genomborra mig af hennes hand, ty
hon kommer att sjelf deltaga i stiden.„
Det var aftonen före den tillernade drabbningen.
Gerda, nu iklädd en qvinlig drägt,
satt uppe i jungfrubum och samtalade med sin
förtrogna vän Ottilda, dotter till hennes faders
vapenkamrat, gamle Hervord.
„Hvarför skall du ännu lika hårdt förkasta
den kristne riddarens fredstillbud?„ sporde
den täcka, några år äldre Ottilda och betraktade
sin vän forskande.
„Derför att han är min tros fiende och
förgörare och jag har svurit min faders minne
att dö för hans tro.„
»Det är dock hårdt,„ återtog Ottilda, kring
hvars fylliga läppar ett skälmskt hj erte varmt
leende nästan alltid lyste, „att nödvändigt vilja
fördrifva dessa ståtliga, höfviska riddersmän,
som äro klädda i så perlprydda och strålande
rustningar, och hvilkas barder sjunga
så ljufliga sånger. Den lära de fått af hvita
Krist är i alla fall så mild som vår sommardag
’och så stark som våra klippors rot. Hvarför
icke hellre ingå vänskapsförbund med dem?
Hatar du då hvita Krist så högt? Hvad ondt
har då denne okände Gud gjort dig efter du
vill döda hans folk?„
„O, tala ej om hans lära; jag vill ej känna
den ty den kunde förlama min ann och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
