Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilja; livita Krist liar intet ondt gjort mig,
ej lieller hans kämpe Alf.„
Med dessa ord kastade sig Gerda med hos
henne sällsynt rörelse i sin väns armar. Länge
omslöto de hvarandra; slutligen lösgjorde i
sig Ottilda och sade:
„Stupar du, så faller äfven jag, vi följas 1
åt i döden lika troget som i lifvet.„
„Tack!„ — och med ett trofast handslag
beseglades yttermera förbundet.
„Säg mig dock,„ återtog Ottilda, „hvarför
din tappre fader alltid förföljde de kristna
med en sådan häftighet?„
„Derför att han vid löftesringen[1] aflagt
ed, att förfölja alla, som ville utrota hans tro. j
Jag skall berätta dig en historia om konungadottern
och de båda bröderna, hvilken bevisar
huru obrottsligt en ed aflagd vid löftesringen,
hölls af redliga kämpar.
Det var en mäktig sjökonung som bodde
någonstädes vid kusten af Svithiod. Kyktet s
om hans rikedom och tapperhet lockade en
stor mängd kämpar till hans borg, då han om j
vintrarne satt i högbänk och hvilade efter äro- ;
rikt utförda bragder. Konungen hade en dotter,
hvars fägring dock mera än allt annat dit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
