Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En aftonrodnad efter salig andakt
Yek för en gryning, som af modersglädjen
Blef tänd deri. Hvad i sin själ hon letat,
Var funnet. Hennes son nu skulle räddas
Ur allt försåt, som ville snärja honom.
Matilda. Är det väl möjligt! Men på hvilket sätt?
Sändebudet. En engels röst hon trott sig höra — då
Ett vaknadt barndomsminne kanske blott
Till henne hviskat. Rösten lärde, att
Hon borde söka upp förvaringsrummet,
Der våra fäder fordom hade nedlagt
Allt, hvad för dem det högsta värde haft.
Hon skulle finna der, ej dolda skatter,
Men en klenod — af henne högre skattad
Än hafvets perlor eller bergens guld.
Blott en atom utaf det funna borde
Upplösas uti den pokal, som högst
Af huset aktades. Se’n drycken pröfvats
Af kärleksfulla läppar först, den skulle
Af samma hand, som tillredt honom, räckas
Åt föremålet för en trofast ömhet,
Men föremål också för ondskans funder.
Och när han deraf druckit, vardt han hård
Mot menskors och hin ondes arga konster.
Min moder följde engla-röstens vink:
Beredde drycken, smakade deraf,
Väl vetande, att hennes kärlek dock
Den allra högsta var. Så helgad bägarn
Utaf mig tömdes — och ifrån den stunden
Jag framgick trygg, som hafsörn går utöfver
De stormupprörda vågor, hvilka krossa
Allt annat, slungadt emot deras klippor.
Matilda. Hur underbart! Men jag har länge vetat,
Att slika medel finnas. Dock — hvad båtar
Att veta det och att ni räddats, då
Jag ej kan skydda den, jag ville hägna!
(Sändebudet betänker sig några ögonblick).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
