Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sändebudet. Er oro rör mig djupt, och fast jag icke
Vet, hvem den gäller, jag för er skull dock
Vill afstå ifrån gåfvau, som min moder
Uti sir. dödsstund hängde kring min hals.
Han tar fram en medaljong, prydd med ett
fruntimmers-por-tratt, och öppnar den.
Se här förvaras denna återstod
Utaf det underbara medlet. — Hvarför
Skall jag i grafven taga det med mig.
Då något godt jag dermed göra kunde?
Jag sjelf är gammal, eger ingen mer,
Som skulle kärleksfullt bereda drycken,
Om jag den ock behöfde än en gång.
Er hand ett bättre bruk deraf kan göra. —
Det bästa, jag att bjuda har, er skänkes;
Men låt min tår den fukta först och läppen
Välsignande min moders minne vörda.
Han tager ur medaljongen förgiftet, som är höljdt i dyrbart
omslag, hvilket af honom kysses.
Matilda. Hur skall jag kunua tacka eder?
Sändebudet. Flicka!
En handling såsom min, den göres icke
För att ett vanskligt tacke-offer skörda.
Han lefver nog, som skall den en gång löna
I sin rättfärdighet, som den förtjenar. — —
Ej såsom gärd utaf din tacksamhet.
Men blott för att ej gåfvan skall förfela
Behörig verkan, du mig svärja måste,
Att du bevarar denna hemlighet,
Tills du dess verkan pröfvat — lika troget,
Som jag den sjelf bevarat.
Matilda. Ja, jag svärjer
Vid minnet af min arma moders aska.
Sändebudet. Nå väl! (Han öfverlemnar åt henne förgiftet).
Matilda. Gud löne er så visst, som jag
Ert ädelmod ej mäktar återgälda!
(Hon går. Sändebudet försjunker en stund i mörka tankar).
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
