Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karin. Ditt ord tycks dubbeltungadt som oraklets:
Men ej jag bjerta har ännu att gifva
Deråt den värsta tydning, du och tiden
Måhända skolen visa som den rätta.
Johan. Misstanken plundra tycks min Karins kärlek.
Karin. Den ena — som den andra endast du
Kan väcka sjelf. Ett enda ord förslog
Att mana fram min kärlek; och ett enda,
Ett öppet, ärligt, är också tillräckligt
Att jaga bort min fruktan eller det,
Misstänksamhet du kallar. Säg det ordet
Med klarnad panna och med ljus i blicken!
Och jag skall tro dig, såsom jag dig trodde,
Då ordet af en konungsson, en furste
För mig var lika säkert som, att Gud
I himlen bor. Jag skall dig tro som förr,
Om än jag visste, att du mig vill svika.
Säg ut det ordet! — Nej det bättre är
Att du det lemnar outtaladt än:
Jag har ännu ej kraft att veta allt.
Johan. Kan du betvifla, att jag älskat dig?
Karin. Att du har älskat mig? Nej! derom uppstår
Ej hos mig tvifvel, innan jag begynner
Betvifla, att jag lefvat har. Men älskar
Du mig ännu som förr? O! svara icke.
Låt mina tankar än en gång få gå
Att möta dig på Kangasalaåsen.
Sen solen lyst deröfver, ej hon sett
En syn så skön som då. På hvita springarn
Du, nittonårig, satt, fördunklande
Allt lefvande och dödt, som kring dig lyste.
Och du steg ned och sträckte ut din famn,
Liksom du velat till ditt unga hjerta
Det skönsta trycka, som det sköna Finland
Till välkomsthelsning tedde för ditt öga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
