Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan. Ni måste ba det fräckaste bland samvet,
Då, brottslig, ni en sådan talan förer.
Sabelfana. Man kunde tro, att eder oskuld, hertig,
Är öfvermåttan stor, då ni förmodar,
Att man på en gång kunde vara brottslig
Och dock så lugn som jag i denna stund.
Johan. Om er man kunde tro tvärtom, att brotten,
Dem ni i lönndom har begått, så stora
Ha varit, att det, som är allom kunnigt,
För er ett intet syns.
Sabelfana. En finns likväl,
För hvilken detta verldsbekanta brott
Är än den djupaste bland hemligheter.
Johan, Ej denne ende är åtminstone
Jag sjelf, blott allt för väl jag känner det.
Sabelfana. Men desto mindre känner jag dertill.
Är jag ej värdig att omsider veta,
För hvad jag straffats mer än nog?
Johan. Äreförgätne! lätt du tager saken,
Då du dig straffad menar mer än nog,
Sen mot vår fursteliga vilja du
Så fräckt har brutit: sen den hemlighet,
Du hålla bordt fördold uti din barm,
Du kastat ut åt nattens alla vindar,
Liksom den älskogsdruckne pilten namnet
Uppå sin flamma målar uti luften,
Tror du, att hertig Johan lika menlöst
Som Polens kung skall lida öfvermodet
Utaf en adelsman, som upp sig häfver
Till skiljedomare emellan fursten
Och fräcka individers lösa nyck? —
Du svarar ej härpå! Hvad har förlamat
Din tunga, nyss så öfverdådigt rörlig?
Sabelfana. Det är ej blott min tunga, som förlamats:
Min tankes kraft har brutits likaså.
Sen ni tillåtit er mig stämpla såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
