Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han föds ren grå, och ej föryngrar honom
Hans dystra lif på fallen storhets grafvar.
Johan. Det är så ufvens smak att bo bland grus,
Och endast hyckleri är all hans klagan.
Om i det härligaste bland palatser
Han flyttad blefve, skulle han ju sörja,
Att från sitt mörker, sina spillror jagad
Han måste vänja sig vid dagens solljus.
Andra sändebudet. Det är väl ganska möjligt, eders höghet!
Men menniskan, fördömd till ufvens lott,
Hon skulle dock af alla krafter sträfva,
Liksom en drunknande ur hafvets mörker,
Till luftens klarhet, lifvets öppna rymder.
Johan. Hvad hafven I då sjelfve gjort att rycka
Utur den grushög, som deröfver störtat,
Det hufvud upp, det ni i lyckans dagar
Förr lyftade så stolt. Ej Gud ens hjelpa
Kan den, som blott med klagan sjelf sig hjelper.
Tredje sändebudet. Ers höghet! Om vi klagat, ej vi gjort det,
Som barnet qvider eller qvinnan vrider
Uti förtviflan, hopplöst, sina händer,
Men såsom män, som, fast de pröfvats hårdt,
Tro än på Gud, sig sjelfve och sin nästa.
Johan. Det låter godt det der; men männer tillhör
Att möta våld med våld, att brottas med
Sitt öde såsom Jakob med sin Gud.
Tredje sändebudet. Vi veta det så väl som någon annan
Och vilja icke spara lif och blod.
Men värn- och vapenlöse man oss gjort.
Svärdsherrarnes förtryck, så misstänksamt
Som hvarje sådant, ur vår hand ryckt svärden.
Det hette, att de nog oss skulle skydda;
Vi egde blott att åt dem skatt betala.
Men nu då stormen ifrån alla håll
Mot deras murkna riddarvapen ryter,
De mäkta icke ens sig sjelfve värna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
