Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dem uppbygt ungefär pä samma sätt
Och ungefärligt lika litet hulpit.
De vänta af ers nåde något annat.
Johan. Hvar vill väl jag tillräckligt skatter taga
Att göra dem så rike, som de varit?
Hvar taga stridsmän nog att skydda dem,
Som ej förstå ens lyfta upp en staf
Till att försvara det, som för en man,
Bör vara dyrbart framför allting annat:
Hans frihet främst, hans barn och maka sedan.
Jag vill ej lofva det, jag ej kan hålla;
Ej sträcka ut ett halmstrå till dens räddning,
Som af en jernarm blott kan bergas upp.
Tredje sändebudet. Olyckan drabbat oss med hårdhändt slag;
Och derför hårdnar hvarje hand, som vidrör
De djupa sår, ur hvilka vi förblöda.
Vi trodde dock, att, om ock ädelmodet
Ej skulle ensamt ren förmå ers höghet
Att slå en vagnborg omkring den betryckte,
Gemensam fara bjöde eder klokhet
Att bli en bundsförvandt i ädelmodet.
Johan. Gemensam fara ? ,4 Ej så långa armar
Den fara har, i hvilkens famn I våndens,
Att hennes tryckning skulle nå mig ock.
Tredje sändebudet. Det ej så säkert är, som det kan tyckas:
De bud, som lupit senast från Moskwa,
Förtälja, att dess czar, förfärligt vredgad
Mot Finlands hertig, hvilken förer hem
Som brud hans vilda lågas föremål,
På hämdeplaner rufvar; och man vet,
Att Iwans hämd är som hans kärlek ryslig.
Johan. När han så hafva kan; det får ej nekas.
Måhända kunde dock ett eko väckas
Ur detta slott af den viborgska smällen,
Som i hans öron har en ruskig klang.
Godt har jag dock af honom ej att vänta;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
