Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Katarina. Jag förödmjukad, mer en ärad skulle
Mig känna, om en sådan sinnesändring
Sin orsak eller ock blott förevändning
Vill söka upp hos henne, som har äran
Att vara er gemål. Ni icke lofvat
Mig trogen bli som en Arkadiens herde,
Men som en kungason och sjelf en furste.
En hand, som kan till Polens kungathron
Den leda upp kanske, hvars hand hon fattat,
Väl tycker om en sammetskandskes lenhet,
Men det bör dock derunder finnas stål.
Johan. När helst det gäller att till ert försvar
Min hand beväpna, blir bon oåtkomlig.
Men ej som förr hon utsträcks öfverdådigt
Att mana faror fram, som, icke störda,
Ej skulle tänka på att hota oss.
Då jag var ensam, såg jag blott en fara,
Och när blott mig hon sökte, genast färdig
Jag var att mana henne ut till envig.
Men nu min första och min sista pligt
Är den att er bevara för all våda;
Och derför växa faror öfver allt,
Likt trollen i hvart enda skogssnårs mörker.
Till fredens underpant min ena hand
Åt Sveriges kung jag räcker och den andra
Åt konungen i Polen. Midt emellan
Min broders och min svågers riken skall
Mitt vilda Finland låta tämja sig
För bildningens och fridens glada yrken
Och torka blodet bort från sina sår
Och från sitt bistra allvar jaga töcknen
Med hand, som veknar, sedan hon ej mer
Är fastgrodd vid det evigt förda svärdet.
Gifs det en menskolott mer ljuf än din,
Då detta folk, så modigt och så godt,
Skall räkna sin förening med sin lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
