Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• •
Afven i det senare talet, i hvilka den personliga
känslan af den förestående skiljsmessan intager ett mycket
framstående rum, höjer Cygnaeus sin röst till förhärligandet af
det tappra finska folket. I hvartdera talet förutsätter han,
att någon eller några af hans unga lärjungar — dessa
„kri-gets offersvenner“ som han kallade dem — skola med ära
dö „krigarens naturliga död“ i strid för sitt fosterland och
sin furste och ställer dem med gripande ord inför ärans och
historiens domstol. Huru denna den unge lärarens högsinta
vädjan till sina kadetters varma hjertan tog sig ut i
koncentrerad form, visar oss efterföljande korta, hittills otryckta
tal, hvarmed Cygnaeus sannolikt på kårens högsta klass
af-slutat något läseår. Hans ord lyda:
Myten talar om den störste bland Greklands heroer, huru han stod
vid skiljovägen, omgifven af ljufligt lockande frestelser, som ville föra ho-
• •
nom från den rätta stråten. Annu står hvaije dödlig mer en gång vid en
sådan skiljoväg, och lotten faller då om vår timliga och eviga välfärd.
Lif-vet sjelft är mannens rätta högskola, men pröfningen deri är ofta nog svår
att bestå. Tusen passioner sjunga sirensånger, och få äro de, som mäkta
med ärans stridsrop öfverrösta dem. — —
Det stånd, I utvalt, är mer än något annat ärans, men det fordrar
äfven, att dess blodiga ynnest skall gäldas med det, som synes kärast för
menniskan: att med sjelfva lifvet, när det så fordras, betaia den härliga,
blott åt få gifna lott att handla och lida stort. I ett oceanens moment får
ingen låg tvekan fylla själen, men den behöfver någon fyrbåk, som lyser
kosan i nattomhöljda tider. Då är det godt att rikta blicken på de bilder,
som i historiens panteon i öfvermensklig storhet stråla. Med svag hand har
jag sökt att för eder upprita konturerna deraf, och det är ljuft för mig att
tro, att de uti något af dessa afgörande momenter åter skola framträda for
er inre blick, oförgätligt varnande eller manande att följa deras exempel.
Jag vet, att I ej skolen tveka, då äran bjuder er lemna eder sjelfva som
dödsoffer för fosterland och monark.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
