Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lugnare, men likväl med innerlig värma, liar Edvard
Möller i sitt förträffeliga arbete: aGeschichte der Theorie der Ktinst
bei ilen Alten" till behandling åter upptagit de af Lessing
vidrörda ämnena. Ilan egnar en ej ringa del af sin skrifts senare
liiilft åt deras utveckling och söker vinna förklaring åt de
tvi-stiga frågorna genom skarpsinnigt änstälda jemförelser mellan
Aristoteles’ poetik ocli lians öfriga skrifter, framförallt den
oände-ligen mycket klarare och bestämdare retoriken. Och om någon
lyckats i att inlägga en något så när nöjaktig och antaglig
mening uti de Aristoteliska liieroglyferna, så är det väl Mtlller.
Men det tillkommer ej oss, åtminstone ej vid detta tillfälle,
att framlägga de slutsatser, till hvilka han leder sig fram.
Redan alltför länge hafva vi sysselsatt oss här med dessa ämnen,
som endast ganska indirekt angå vårt egentliga. Må det lända
till vår ursäkt, att de nu af oss vidrörda frågorna, ehuru
annorstädes så ofta ventilerade, knappt någonsin förr nött en finsk
penna. *)
Vi återvända ännu för ett ögonblick till utgångspunkten
för denna vår episod: de fransyska ^klassiska” tragikernes djupa
misére i anledning af de Aristoteliska lärornas triumf. Det
väcker i sanning en tragisk känsla af »medlidande och förfäran" att
se dem alla, framför allt likväl Corneille, våndas under den tor-
subjectivcr Bezielmng Mitleid (aber keine xnasslose Trauer) d. h. ein
lieiliges Mitgetiihl mit dem Dulder, in dem wir unsern Brnder
schan-en; die blosse Furcbt femer wird nacli der chrästl. .-vnsehauung
zur heiliysten Ehrfurcht gesteigert. welche in den Gescliicken der
leidenden Menschheit die lebende Hand des allmäclitigen Gottes ahnt
— —: die xuSungig endlicli ist der Adel des Ganzen und wird das
objectiv versöhnende Element1- ete. — En helt annan andes barn än
den krönta prisskriften är Ang. Wilh. Bothz’ afhandling: ,,Die Idee
des Tragisehen11, hvilken pag. 109 — 148 på ett mindre
transeenden-talt sätt sysselsätter sig äfven med de Aristoteliska lärorna
angående tragedin.
*J Innan vi skilja oss från detta kapitel, anse vi oss dock böra
hänvisa läsaren til] A ischers Aesthetik, D. I, pag. 329, hvarest den
dristige författaren, oaktadt. sin djnpa vördnad for Aristoteteles,
he-traktar sakerna med vetenskaplig fördomsfrihet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
