Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så mången annan vida mindre befogad kritiker öfverhopa den.
store skalden med hån och förebråelser både för det att han
följt och icke följt Aristoteles’ föreskrifter: och allt detta,
medan de upphöja till skyarna den gamle kritiske fångvaktaren.
Den anledning att „öfvervinna svårigheter", som ligger i
de Aristoteliska, så opraktiska reglorna. har ofta blifvit prisad
såsom en ibland dessas förnämsta förtjenster. Vi tro oss hafva
behörigen uppskattat denna förtjenst i afseende å den svårighet,
samma reglor förorsakat. Aristoteles’ uttolkare. Men, tillämpad
på de dramatiska poeterna, förekommer oss besagde merit vara
af ganska negativ natur. Och likväl kunna vi ej neka vår
beundran åt den oerhörda ansträngning, den utomordentliga
fyndighet, hvarmed de nyklassiska skalderne besegrat mången gång
alla tillkonstlade, för konsten motbjudande svårigheter. Ej blott
enheten i handlina — om livars nödvändighet i sorgespelet, då
detta enhetsbegrepp tolkas förnuftigt och liberalt, alla komma
öfverens, — hafva de oftast på ett konsten värdigt sätt
fasthållit. Men äfven den orimliga föreskriften om livad man, lika
orimligt, plägar kalla enheten i tid, *) och den ej mindre
vidunderliga om absolut enhet i rummet efterlefdes på ett så litet
som möjligt för menniskoförnuftet komprometterande sätt, det
der väcker samma förvåning, som anakoretens sjelfuppoifrande
experiment att helga sin tillvaro åt efterlefnaden af reglor, dem
förnuftets dom trampar under fötterna. Såsom ett lysande exem-
*) Det torde vara bekant, att Aristoteles i det hela är en
tem-meligen oskyldig orsak till det klassiska enhets-raseriet, livad tiden
beträflar. Ty han refererar endast historiskt, cap VI, att tragedin
ort fiuhgiu -stoärai vno, jxiav xegiodov if/.iov ehui, t} ttv/.nov
i^av&luvteiv. Hvad åter rum-enheten angår, sa är Aristoteles deri
ännu mer oskyldig, ty han har ej med ett enda ord gifvit auktoritet ät
detta olog. Jfr för öfrigt angående ifrågavarande teaterreglor
Schle-gels 17:de och lS:de föreläsningar, der ej blott hela systemet, utan!
ock dess föregifne uppliofsman blifva föremål för en allvarlig
om-pröfning, hvilken, i förbigående sagdt. ådragit Schlegel en
grunde-lig tillrättavisning af Solger. Se Solgers: Kachgel. Schriften, pag.
545 o. ft’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
