Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringsgrund hade varit ungefärligen en dylik, som den man någon
gång antagit för tvänne bland evangelisternes öfverenstämmelse,
oaktadt partiella skiljaktigheter — hypotesen om ett
ur-evangelium. Detta ur-evangelium, hvarifrån så väl herr Runeberg
soin ^Runoniekat1"’ i alla länder fritt öfversatt, är ingenting mer
och ingenting mindre än naturen sjelf, ty, för att nyttja
skaldens egna ord i den dikt, som närmast framkallat dessa
reflexioner:
„Har visst ser jag den bok, på hvars strålande sidor dn läsit
Allt, hvad du talade iörr.“ —
Icke utan grund har således jag antagit, att den finska
allmogens oförderfvade poetiska känsla skulle bäst förmå fatta
utgjutelserna af herr Runebergs egen — likasom t. ex. män,
hvilka med samma skarpsinnighet, samma anda forskat i samma
historiska källor, bäst borde kunna bedöma framgången af
hvarandras bemödanden, ifall de eljest vilja det — och jag är
öfvertygad derom, att, åtminstone livad förstnämnda fall
beträffar, viljan icke skulle saknas, ty här kunde någon oginhet,
någon missunsamhet lika litet komma i fråga som mellan
solstrålar, hvilka ur samma ljushaf gjutit sig ned på den blommiga
jorden. Det finska folket skulle älska skalden, likasom han
älskar det, ty att han det gör, röjer sig klarligen i hans
dikter, och väl kunde han säga om sig sjelf, såsom Béranger:
Je sais rlu peupje, äitisi que mes a m o urs.
Jemförelsen med Béranger torde ej vara så olämplig, som
den vid första påståendet kunde tyckas. Jag åtminstone
känner ingen på den europeiska kontinenten nu lefvande skald,
med hvilken herr Runeberg skulle i så hög grad ega
gemenskapen af att vara en folkskald, huru ofantligt stor olikheten
än i öfrigt må vara, och äfven ovilkorligen måste vara, för att
öfverensstämmelsen uti sagde omständighet må blifva desto
påtagligare. Olikheterna härröra naturligtvis från den himmelsvida
skiljaktigheten mellan de länder och folkslag, hvilka sistnämndas
yttre och inre lif så omisskänneligt återspegla sig uti hvardera
skaldens sånger. Af denna trohet kommer det äfven, att Béran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
