Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brottas med hvarandra uti ditt bröst, äfven om du böjde knä
vid sjelfva altarranden. Dikten måste, om den vill eller icke,
återspegla det brustna inre, de sår, ur hvilka den flutit, det kan
nu ej hjelpas, och har man väl rätt att knorra och knota
der-öfver? „Mit den Göttern soll der Mensch sich nicht messen.11
Men ljuft och försonande är dock det intryck, som åstadkommes
af ett stort stycke, hvilket ej visar sig uppkommet endast
genom en nästan anorganisk juxtaposition af smärre stycken utan
någon egenteligen inre gemenskap och samband samt
hoptru-gade blott genom användningen af den första bland de
kardinalkonster, hvilkas djupsinniga läror ur quatuor species inhemtas.
Det faller väl ingen in att upplösa „Elgskyttarne“ i smärre
idyller, och om någon finge detta infall vid läsningen af „Hanna.“
är det sannerligen ej uppmaningen dertill, som kraftigast talar
till dess fördel — utom möjligen inför de anatomer, om hvilka
företalet innehåller ett par ord. Nya, unga ruiner — med
föråldrade är förhållandet helt annorlunda — göra alltid ett
sorgligt intryck på menniskosinnet. Äfven den präktigaste byggnad
måste väcka melankoliska betraktelser, då åskådaren varsnar på
densamma ofantliga remnor, som söndra dess delar, i synnerhet
om dertill kommer, att dessa delar sjelfva ej med säker
arkitektonisk blick blifvit harmoniskt ordnade, men tyckas endast
dit satta för att sinsemellan täfla om, hvilka bland dem må kunna
öfverskjuta de andra i längd, bredd och tjocklek. — Helt
annat är deremot fallet, då ett tempel symmetriskt sträfvar opp
mot sin högsta kupol, det ljusa himlahvalfvet; då de lätta
jo-niska pelarne äro fästade likt vingar vid dess sida för att
höja det, ehuru det nu för ett ögonblick tyckes ha stannat. I
förtjusningens stund vore man nästan böjd för den tron, att det
hela icke genom mödosam hopfogning uppkommit, men helgjutet
blifvit framfödt ur mästarens barm och sjelfmant sedan stigit
fram till den öppna platsen för att glädja med sin åsyn den
tillströmmande folkskaran. Ville en vidterfaren mineralog i ett
sådant ögonblick stiga opp på sin höga häst för att tort och
grundligt demonstrera, att det är ett bland de sublimaste
resultater, hvartill naturvetenskaperna svingat sig, då de förvissat
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
