Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nienskligbeten derom, att sten icko låter gjuta sig, vore man
väl särdeles frestad påminna honom om den store Gustaf Adolfs
öfvertygande maning: ..ne sutor ultra crepidam.“
På samma sätt ser det lika litet ut i lierr Runebergs stora
stycken som i hans minsta, som om delarna vore äldre än det
hela, ej heller förekommer någon af dessa delar såsom ett
bort-skämdt barn, hvilket på de ö frigas bekostnad blifvit öfverdrifvet
rikeligen lottadt. Också uppmanas läsaren mindre hos Runeberg
än hos mången annan skald att i hans dikter endast söka
vackra ställen, ty vill man läsa något rätt skönt, läser man det
hellre uti dess — helhet.
Men det tyckes vara naturligt, att allt, som känner sig
såsom en totalitet, en inom sig sluten fullständighet, äfven
måste kännas som ett uteslutande, ett negerande af det, som ligger
utom dess egen sfer. Ar detta hela endast en mikrokosmos,
blir det nödvändigt, att ofantligt mycket såväl stort som smått
förnimmes såsom beläget bortom de trånga gränserna: är det en
hel verid, kan endast ett infinitum inane vara det sålunda
uteslutna, och ifall derpå är något förlorådt, ligger säkert
förlusten blott på det sistnämndas sida. Men desto anstötligare
kan detta utestängande i förstnämda fall kännas. Troligen’
borde dock icke denna nteslutningsprocess, åtminstone inom den
intellektuella verlden, vara alltför mycket styf och stel.
Så förekommer det ju alldeles icke omöjligt, att någon
kan vara en stor skaid, i sitt slag fulländad, och att lian det
oaktadt, kanske till och med just derför, ännu liftigare kan
sen-tera den fulla herrligheten af andra, om också med honom sjelf
icke nära*) beslägtade andar. Ensidigheten, om än aldrig så
djup, behöfver väl icke så oundgängligen anses som predikat för
det poetiska sinnet, att icke allsidigheten äfven kunde tänkas
som sådaut. Det synes oss verkligen, som de Ilesperidiska
lustgårdarna icke skulle vinna så oändeligen mycket i behag, om
*) Säsom denna verldens furstar anse sig sjelfva. äro ätVen
forstarne- i snillets verld födda åtminstone knsiner, ehuru ieke
köttsliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
