Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men äfven den literatur, som mot slutet af adertonde seklet i
bländande skönbet meteorlikt höjde sig upp på Tysklands horizont,
gifver, när man betraktar den närmare, ny styrka åt läran
der-om, att en vitterhet, som intet fotfäste eger på nationel grund,
sväfvar i luften lik en balong, en lekboll för livarje vindpusts
vexlande godtycke. Sjelfva det varmaste, ädlaste hjerta, som
någonsin klappat i ett skaldebröst, Schillers, förmådde endast
med svårighet arbeta sig löst från den kosmopolitiska villa, hvaraf
lian förleddes att ännu såsom akademisk lärare i sina föreläsningar
utpeka patriotismen såsom den enfaldigaste, mest inskränkta ocb
inskränkande bland den menskliga svaghetens symptomer. Och hvar
man vet, att Goethe ännu mindre lyckades öfvervinna sina
betänkligheter angående den frågan, huruvida den nation, till livars
gemenskap slumpen låtit honom födas, verkeligen var — en
nation. Dessa tvifvel gjorde honom till en grek i antik mening
och läto honom i alla hans dar stanna vid detta stadium. Nekas
kan ej, att en sådan från all nationalkänsla frigjord stämning
hos skalderna medförer i vissa hänseende sin relativa nytta. Den
tillät Goethe att drömma om en „verldsliteratur“ och öppnade
Herders sinne för en receptivitet utan like, som slukade hela
<len både civiliserade och ociviliserade verldens bildningsformer
med samma begärelse. Otillfredsstäldt af hemlandets ljud,
spärrades hans öra upp att emottaga och återge „folkens stämmor11
från alla väderstreck. Men så bortkommen var man från alla
egna närmast liggande förhållanden, att då skaldernas tanke och
känsla, omsider tröttnande vid att sväfva omkring i aflägsna
rymder, sökte vinna fotfäste på inhemsk mark, romantikerne ej
kunde finna denna annorstädes än under medeltidens fantastiska
hvimmel. Det såg ut, såsom hade man tillgripit denna sista
utväg för att undslippa all beröring med fosterlandets atmosfer,
utan att helt och hållet expatriera sig för alltid. Men ännu
klarare framstår det, att anden hos ett folk, som tillåter sina
vit lagd ad acta. Uteblilrandet af all protest mot Literaturbladets
pästäende tyckes i det hela taget bestyrka dess sanningsenlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
