Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattaren vill icke neka, att den brist på respekt, hvarmed
Runeberg behandlade Tegnér, aldrig var synnerligen i hans smak,
ehuru lian redan längesedan känt och erkänt sanningen af det
gamla ordet: de gustibus non est disputandum. Pil detta ställe
sätter han likväl tonvigten hufvudsakligast på. den säkerhet och
fasthet, hvarmed Sägnernas skald ifrån begynnelsen höll i sigte
det mål, som var honom förelagdt att hinna. Hvarken Pindarus,
hvilken såsom grek tyckes ha bordt utöfva på Runeberg större
inflytande än någon annan lyrisk skald, eller Tegnér, hvars nära
stående exempel i den tiden oemotståndligt lockade så månget
skaldelynne till efterföljd, fick öfver lians poetiska
åskådnings-och framställningssätt den ringaste makt. Deras lyriska
utgju-telser förnmno spårlöst deröfver, såsom vatten på — svanen.’
Men om också ej ens den störste bland Greklands lyriker
får tillvälla sig iiran af att hafva lemnat någon ledning vid
formandet af Sägnernas gestalter, kan man dock tryggt påstå, att
äfven utom Homerus, mer än en hellenisk skald ännu ifrån sin
några och tjugu sekel gamla graf dervid haft sin hand med i
spelet. Eller vore det väl för mycket vågadt, om man
till-skrefve de tre stora attiska dramatiska skalderna denna posthuma
kraft V Äfven den älste bland dem, den ännu vid myten
fast-trollade Eschylos, har i detta hänseende ej alldeles ringa
betydelse. Den yngste, på hvilken man så ofta tillåtit sig i senare
tider att med en viss förnämhet nedblicka, kan väl troligen, ehuru
hans genius slog ett brohvalf emellan den tid, som var, och den,
som komma skulle, minst bland de tre göra anspråk på att hafva
haft ett ord med i laget, då Sägnerna danades. Men desto mera
tillkommer denna ära Sofokles, som stående på högsta branten
af sin tids höjder derifrån ännu i dag föreskrifver den högsta
beundran hos alla, om han också numera lockar ganska få att
framgå i de stora spår, han lemnat efter sig.
Behöfver det väl här uttryckligen framhållas, att, då det
blifvit nämndt om den ledning, Sofokles sannolikt erbjudit
Sägnerna, frågan ingalunda kan vara om en imitation, sådan Tegnér
framkallade hos t. ex. Assar Lindeblad fordom, eller Sägnerna
sjelfva hos åtminstone ett par bland de nyaste svenska poeterna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
