Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vissaste, att endast universitetets sanna bästa kunde blifva en
följd af ett förtroende till Porthans ord. Hvar man känner
dock, att det ej var Porthans sed att klema med ungdomen,
att se genom fingrarna med dess fel. Men utan att sjelf vara
fader, kände han bättre än någon hvad som anstod en fader i
sådana fall.
Forntidens folk plägade gifva sina största välgörare
äretiteln af fäderneslandets fader. Porthan har, om någon, i den
ädlaste mening förtjenat en sådan af Finland. Ty han mer än
någon annan har gifvit lif åt det bästa, det herrligaste, som
klappat eller klappar ännu i nationens hjerta; han har gjutit
lif i dess häfder, ur skogars och ödemarkers katakomber kallat
i ljuset dess sånger och ur dess barm den känsla, som gör, att
den kan se, der den kalla blicken varsnar endast ett moras, en’
sumpig jordklimp, eller ett aggregat af träsk och skogar och
stenrös, att den der kan se, säger jag, ett fädernesland väl
värdt att älskas.
Det är ej för sådana välgerningar, som finnens eljes slutna
sinne icke skulle öppna sig. Med verkningarne af Porthans
bemödande trängde kärleken till honom genom hela nationen, den
han uppfostrat. I hvar hydda, dit han under sina färder
inträdde, dem han företog, då fosterlandets blommor summo i
sommarsolens guldflod, fann han ett väntande hem och i den,
som stod vid dess öppnade dörr, någon, som med sonliga känslor
helsade honom. Länge nog skola barnabarnen mångenstädes
veta förtälja om den skönaste högtid, som ett besök af Porthan
skänkt deras fäder.
Har du någon gång i ditt lif trädt in i en landtlig kyrka
en sommareftermiddag, då allt folket strömmat dit, gladt och
tacksamt öfver den nyss inbergade ymniga skörden, för att fira
sin aftonsång. Svalorna segla med utbredda vingar, sjungande
under det hvalf, der de fredligt lagt sina bon ofvanom hvilande,
rostade vapen, dem forne kämpar upphängt. Klocktonernas och
solstrålarnas strömmar flyta rikt in genom de uiångfärgade
fönstren. Men längst bort vid altaret står der en man, krökt af
sin ålders tunga silfverkrona och ser med saligt strålande blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
