Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om lifvets lust, som ur mitt öga ler.
Sin eld i själens helgedom ej täude.
Ack! fåfängt gör jag efter glädjen jagt
Och tvingar den att i mitt löje stanna:
Den dröjer väl — som ljusets gyllne prakt
En vingad stund på qvällens dunkla panna.
Men aldrig mer dess stråle vann ocli ren
I djupet af mitt inres natt sig gjuter.
Så leker vågen väl i solens sken,
Men inom sig en afgrund dock hon sluter.
Dock— jag ej sörjer tiden, som förflöt;
Mitt ödes lotter gerna vare fällda —
Jag är en man! och allt, hvad stunden bröt,
Med lifvets lycka vill jag kungligt gälda“.
Och han har gjort det; han har manligt hållit detta sitt
herrliga ord, så att äfven den afundsvärde, som vet sig fri från
all förseelse, Väl nödgas erkänna, att Nervander genom den bot,
hvarmed han godtgjort sin, förbytt föremålet för tadel till
föremål för djnp aktning, ja, nästan beundran. Såsom hvarje ädel
handling innebär redan i sig sjelf sin belöning, sä låg det äfven
för Nervander i känslan af uppfylld pligt en sådan. Mången
ljuf och lycklig stund gaf honom dessutom en ersättning inom
den husliga kretsen för det beroende, hvarmed hans tidiga
hänvisning derpå måste utanför densamma gäldas.
„Les coeurs du lion sont des coeurs de pére\u sjunger ädelt
en skald, hvilken kanske mer, än tillbörligt varit, sökt sin lycka
äfven utom sin egen familj. Och dessa ord besannades äfven
af Nervänders högsiunade hjerta, hvilket i hans
familjeförhållanden ofta hängaf sig åt den glädje, endast dessa förmå erbjuda,
med en vek ömhet, sådan väl få bland dem, som blott kände
lian- energiska, med så mycket och mångt kallt lekande yttre
uppträdande, kunnat ana. Och ju mer verlden derute kändes
bister och kylig, desto innerligare sökte han värma och frid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
