Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Poseidon och Ceres väntade förgäfves inom sina tempels mäktiga
pelargångar på glada offrande skaror. Endast här och der
svig-tade fram gestalter, som tycktes betyda menniskor och som,
idkande det enda åkerbruk, de syntes känna, arbetade för
lifvet, i det de uppgräfde förrostade mynt, dem deras frossande
förfäder strött omkring sig, Och deras askgråa, insjunkna
anletsdrag tedde sig så lefnadströtta, så blodlösa, att man knappt
hade kunnat taga dem för äkta Sybariters tjugufem sekel åldriga
skuggor. Men i de kojor, hvilka koloniserat sig på de präktiga
fornsybaritiska palatsens ruiner, erbjöd en dyrköpt gästfrihet så
torftig förplägning, att den svårligen ens vid Lapplands gränser
kunnat gälla såsom läckerhet.
Belastad med det oförgängliga minnet af dessa och andra
dem lika segertecken utaf förgängelsens allmakt, återvände jag
genom en nejd, hvilken i sin ödsliga menniskotomhet och
vildhet erbjöd en värdig förgård åt detta Dödens allraheligaste.
Sena cjvällen förde mig till den stad, der en af medeltidens
väldigaste andar, Bonifacius VIII, såg sitt stormuppfyllda lifs lika
stormiga qväll inbryta, hvilken utkastade åt den in i döden
kämpande kyrkofursten det sista rogifvande botemedel. Äfven åt
mig gaf Salerno, denna Eskulapii forna älsklingsstad, ro ehuru
blott för en natt.
En rask morgonvind bar mig vid den följande dagens
gryning till stränderna af Amalfi, som, ehuru jag redan hänryckt
fått försänka mig från Monreales höjder ned i anblicken af
per-lan af jordens stycken: Conca d!oros dal samt från Camaldulis
terrasser till Neapels paradis, ännu syntes mig värdt åsynen ej
blott af en ttvoisin des Loppons”, men af sjelfva de saliga
gudar, som i flydda gyllene åldrar öfver dessa nejder berrskat.
Äfven denna hafvets ros hade haft sin tid af rikedom och prakt,
då Orientens handel nedlade för dess fot sina yppigaste håfvor.
Men också Amalfis blomstringsdag hade varat kort — kort såsom
dess sons, Masaniellos sedermera improviserade herrskarevälde,
och den ringa, ännu i dag qvarstående boning, hvarur denne
tragiska lazzaronhjelte utgått, syntes en bild af det öde, under
hvars makt hans fädernesland sjunkit tillbaka. Men skön var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
