Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock ännu såsom fordom den himmel, hvilken hvälfde sig öfver
Amalfi, och skön jorden inunder och omkring det. Och äfven
liafvet brusade ännu vid dess strand lika stolt ocb djerft som i
den tid, då Flavio Gioja derifrån först utsände den eviga
vägvisaren på Oceanernas ödsliga banor.
Och i glad mildhet, såsom om intet hade blifvit på denna
kust förändradt, lekte höstsolens middagsstrålar ined böljornas
klot, hvilka störtade fram, drifna snarare af den rullning,
gårdagens storm åt dem gifvit, än af den, som stundens vind
förmådde gifva dem nu.
Då grep mig lusten att svalka mig bland deras bränningar,
och jag följde den. Två klippor sprungo ut mot djupet, liksom
för att möta bvarandra; men de hunno icke fram. De bildade
dock ett slags hamn i minsta stil eller snarare en grotta, hvjy-s
botten var det bottenlösa hafvet. Genom den trånga mynningen
seglade, en efter annan, böljorna in ined dån, sådant som den
inlöpande örlogsmannens, och hvitt, såsom dennas svallande
segel, sväfvade skummet af deras toppar. Närmande mig denna
öppning, ville jag taga i ögonsigte den mikrokosmos, till hvilken
den ledde. Och jag såg den trånga rymden begränsad af en
klippa, så vek, så undulerande till sina former såsom en
roma-rinnas gestalt; men der den hunnit högre upp ur det sjudande
badet, bekransades den af yppiga slingerväxter, liksom
palermi-tanskans smärta lif af sitt gröna fladdrande skärp. Til) och med
några strålar hade lockats att göra ett besök hos denna
klipphäll, som så anspråkslöst tycktes hafva dragit sig tillbaka inom
sin egen storhet, och de virkade in vackra gyllene ränder i det
svallande fotsida silfverskir, af hvilket den kringflöts.
Och med sinnet uppfyldt af den förgängelsens seger,
hvar-under jag senast sett Pompeji, Pästum, Salerno, Amalfi ligga
nederdignade, betraktade jag med vördnad denna klippa, hvilken,
ehuru mångtusenårigt äldre än de alla, framstod i sin ädla
tillbakadragenhet skönare nu, än de varit det i sin ståtligaste
herr-lighetsperiod. Jag kom då att tänka på män, dem jag sett
kämpa emot förderf och undergång, och hvilkas kamp jag förr
icke kunnat ogilla. Men i denna stund tyckte jag, att det varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
