Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helst han framgick, segrade han, ensam starkare Un hans
hjel-tar alla. Öfvermäktigt kufvade hans ädla ridderliga själ, hvars
varma sken städse strömmade derur, hvartenda sinne, som
nalkades dess trollspegels verkningar. Och se! Då sjön ko
plötsligen dessa fjellar af is, hvilka hatet med omätlig ansträngning
p& hvarandra staplat, flytande bort till intet, smältande för
solljuset af hans kärlek. Sålunda fullbordade ögonblicket genom
honom det, som långa år endast mödosamt annars hade mäktat
åstadkomma, och bryggor blefvo slagne öfver gapande svalg, öfver
hvilka kort förut ingen kunde ana, att en öfvergång var möjlig.
aDu är oemotståndlig’’1 svarade fordomdags oraklet i Delfi
den häftigt spörjande macedoniske Alexander, och samma språk
talade väl redan vid vaggan profetiskt vår Alexanders goda
genius till honom.
Ja, oemotståndlig blef han. Och ingenstädes visade sig
denna hans makt klarare måhända än på Snomis stränder.
Slutne inom sig sjelfve, ej med hala miner mäktande hyckla en
yta, emot hvilken deras inre hade svurit, erbjödo våra
landsmän en anblick ej olik den, hvarmed dessa stela, icke af yppig
grönska klädda skär möta seglarn, som nalkas våra klippiga,
med bränningar hotande kuster. Men Alexander apptäckte
hastigt allt det förträffliga, som låg undanskymdt af detta stela,
kalla yttre, och han uppsökte det med kärleksfull omsorg, och
snart fann han denna rikt belönad. Ty se! Han återvände från
våra dalar, följd derifrån af ett byte, sådant kanske ännu ingen
eröfrare före honom någonsin bnrit hem till sig — en skatt af
tusen sinom tusens varmaste välsignelser och böner om den
Alls-mäktiges faderliga hägn öfver landets nye fader.
Och de stego ej ohörda upp inför den Eviges thron. Väl
brusade väldiga stormar kring den herrliges hufvud, men de
stärkte endast hans kraft och gingo sluteligen dock skonande
bort deröfver, lemnande efter sig den renade luften klarnad
och Alexanders ära kringstrålad af öfverjordisk gloria, helsad
af en beundrande verlds sammansmältande jubelsymfonier. Men
ehuru dessa ännu ljuft återklingade i hans själ, glömde han ej
det stummare, men måhända innerligare uttryck af tillgifvenhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
