Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dens af samhället sanktionerade erfarenhet skrifvit lag, sora
måste förnuftigt lydas.
Vi veta. att skolan i fäderneslandet i dessa tider nu mera
väntar bestämdt den reform, bvarpå den så länge med bekymmer
väntat förgäfves; ty behofvet deraf är ej ett, gårdagens påfund.
Vi ega imien rätt att uppgifva, hvari vi tro, att denna reform
hufvudsaldigast borde bestå. Vi ega blott rätt att hoppas det
bästa. Äfven häfstången för hela den förflutna liksom den
närvarande tidens bildning, de klassiska språkens studium, skall
sannolikt uti sin användning röna någon rubbning. Detta kan
ej bjelpas: en annan tid har kommit, deras tid förgår. Sådan
är ju all bildnings äfvensom bildnings medlens oåterkalleliga lag.
Men skulle jag våga uttala en stilla önskan, som dvalts inom
mig, allt sedan ett omdöme om sådana ämnen hos mig bildats
först, den skulle då inlägga en förbön derför, att grekiskan,
mera än hittills varit fallet, måtte blifva upphöjd till bärare af
bildningen uti vära lärdomsskolor. O! livad har ej
mensklig-heten förlorat derpå, att Hellas’ härliga tungomål fått gifva
vika för Roms, hårdt likt deras verldsödande svärd, hvilka en
gång talat detsamma såsom sitt modersmål. En ädlare humanitet
än den, som andats ur den grekiska literaturen, har aldrig
talat menniskors tungomål. Och min ovanskliga tro är den, att
menskligheten hade varit bättre, ifall den bättre i skolorua fått
luta sitt hjerta mot den ande, som lefver i det språk, hvarpå
Tukydides och Demostenes och Johannes tänkt och talat. Nu
är det sannolikt för sent att återgå åt det hållet mera.
Men fjerran från oss vare emellertid dristigheten att vilja
förmätet mästra den skolas sekellåuga verksamhet, hvari vi sjelfva
blifvit kallade att arbeta uti dess elfte stund. Den har
allaredan fyllt sitt mått med ära, och om den än lår gifva rum åt
bättre, tidsenligare former, skall den dock oförgängligt bibehålla
ett aktadt rum uti den skandinaviska äfvensom den tinska
nordens kulturhistorie. Och den önskan kunna vi ju ej undertrycka,
att, när kommande århundraden gå till doms med de
bildningsanstalter, för hvilka de nuvarande — såsom af ålder försvagade
— lemna plats, den rättvisa domen måtte utfalla lika biidt öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
