Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjertevarma flickor mellan sig fördelat såsom föremål för
konst-utöfniug hela det verldsomfattande område, hvarpå den kristliga
mensklighetens känsla främst finner sitt lif och sin rörelse.
Men såväl Victorine Nordensvans som Emma Gyldéns artistiska
stämning förnekade aldrig sitt ursprung från gemensam källa i
samma folks sinnelag. Victorine satte sig vid Frälsarens fötter
och ville i konsten gifva gestalt åt uppenbarelsen af Kristi
segertåg till att genom döden öfvervinna dödens makt. Ehuru
genomträngd af den fastaste tro på lifvets segervinning, dröjde hon
helst i de sörjande q vinnornas umgängelse. Teckningen af
Maria Magdalenas tragiska personlighet vände hennes pensel från
menniskobjertats gladare strålblickar. Denna pensel tycktes,
liksom den fornfinska sångens instrument, „af sorgen danad.’”
Om Victorine Nordensvans andeliga måleri bar den djupa
sorgens drag, låg öfver den naturteckning, Iivari Emma Gyidén
fann ett uttryck för sitt inres åskådning, ett genomskinligt flor
af vemod, inhemskt till sitt ursprung och röjande bilder af hvad
skalderna måla såsom aleende genom tårar.’” Hos de flesta
artister upptäckas en eller r.nnan punkt, hvarigenom de erkänna
sig till en viss grad såsom anhängare af don Juans vådliga lära
och praxis: ^Så jag målar, donna Bianca, ty så roar mig att
måla.’” Men aldrig har någon målare känt sig så fri från denna
böjelse att roa sig som Emma Gyidén, medan andra målare
svårligen knnna styra sin aristokratiska lust för en eller annan
knalleffekt, hvilken ger lyftning åt det hela. Det torde ej vara
lätt att utpeka någon yttring af sådan lyx på Emma Gyldéns
taflor. De bära alla karakteren af en demokratisk flärdlöshet.
Stiger helst en brusande våg upp öfver ytan af dessa stilla
vatten, som knappt våga lemna de fredliga stränder, mellan hvilka
de tyst smyga sig fram? Så from är äfven denna målarinna,
att hon ej hänföres ens af Frälsarens med orientalisk fantasi
uttalade målning af liljorna i Saaron, hvarmed Salomo i all sin
härlighet ej kunnat täfla. Ej en enda blomma, som på
aflägs-naste vis skulle inlåta sig i täflan med dessa liljor, sticker af
möt den enkla kolorit, hvari de finska vyerna äro klädda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
