Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Literaturens varg i weum".
,.E& horcht der Verbannte,
In nächtlichen Höhlen“.––––
Goethe.
Det led mot slutet af år 1836. ,Då yttrade i „Svenska
Li-teratur-Föreningens Tidning“ en författare, bvars tidigare fällda
omdömen blifvit af en annan, dem dessa gällde, besvarade,
ttatt sällan eller aldrig någon antikritik varit skrifven i mera
mild. skön och älskande sinnesstämning11 än det mot honom
sjelf riktade. Samme, sålunda vederlagde författare uppbjöd vid
samma tillfälle hela sin öfverlägsna sakkännedom, hela sitt
vidt-omfattade mått af skarpsinnighet till den vederläggandes försvar
emot ohemula, hädiska anfall, framkastade af en annan föga
varlig hand. Den ädle, höghjertade konstdomaren slutar sin
apologi med nedanstående härliga ord, de varmaste, som
måhända någonsin blifvit uttalade öfver någon skald. Det vore
hädelse emot läsaren, att anse sig behöfva ursäkta
reproducerandet af ifrågavarande omdöme. Men der, hvarest detta ej
skulle tala sjelft åtminstone till sin ursäkt, vore också hvarje
ord, åsyftande ett ursäktande, förspildt, liksom ett blad
utka-stadt i den iskalla höststormens armar. — Det ifrågavarande
slutet lyder som följer:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
