Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
halmfigurer som gref Almaviva, måste reaktionen uppstiga från
djupet i form af ett, mer eller mindre ordnadt kaos med frö
till förstöring, men äfven till nya gestaltningar. Ett sådant uti
volymer af en barberares kropp sammanpressad t kaos är den
Figaro, hvilkea i femte akten, då det för honom gäller
någonting helt annat än tokroligheter, rifver upp för oss sitt af
hundratals ännu icke läkta sår sargade bröst.
Det fordras, såsom redan ofvanför antyddes, en viss
dristighet för att från de genialiskt oförskämda skildringarne af detta
adertonde århundrades södra Europa, som rusar fram med
syndafloden i hack och häl efter sig — après nous le déluge, sade
ju den, som icke minst lemnat sin kontingent till det stundande
flödet — att, säger jag, förflytta med ens tanke och intresse
till den undangömda, så föga uppgrumlade vrå af verlden, der
aNummisuutaritT’ lefva och hafva sin rörelse. Lagen, de sedliga
makterna, på hvilka samhällets bestånd hvilar, erkännas och
respekteras ju i detta stycke så absolut, att ej ens farhågan för
det värsta kan förmå den brottslige att söka slingra sig undan
densamma och att äfven det rusigaste öfvermod ödmjukt
underkastar sig föräldraväsendets upptuktelse ännu då, när detta
öf-verskridit all sin befogenhet. Hvilken makt detta välde fått sig
tillerkändt i de handlande personernas sinne, bevisas på ett
slående sätt i och genom ångesten, som griper det öfverdådiga
yngre slägtet af ^Nummisuntarit” vid tanken på den räfst, som
i hemmet kommer att anställas med deras lefveme utanför
detsamma; en ångest, bvarur stycket hemtat icke så få bland sina
eftertryckligaste motiver. Det starkaste beviset framträder
likväl i den undergifvenhet, hvarmed Teemu, målsmannen för det
argaste musikantlynne, låter sin far gripa sig i nackskarfven och
fara af med sig från bröllopsstugan, der ruset, den sjudande
gallan och den ytterligt stimulerade artistfåfängan vilja
qvar-hålla honom. — Och om också finska folkets tro på lagens
oeftergifliga rättrådighet röjer sig med komisk anstrykning i Eskos
behof att medels processer söka rättelse i likt och olikt, hvaraf
han anser sig hafva blifvit förnärmad, bryter den deremot fram
med verklig tragisk storhet i hans protest mot rådet att genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
