Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huru diaboliskt tager sig ej isynnerhet „Figaros bröllop“ ut,
med allt sitt hånande grin på förvridna läppar, mot denna fläkt
af belåtenhet och glädje, som omsväfvar alla dem, till hvilka
Karri ställer sin mening: „Kas niin! Nuoret, iloitkaat ja
vanhat hanskasti nuorten iloa katselkaat!“ Och hvilken eländig
trashank till sin själ är ej denna högättade gref Almaviva, då
han ställer sig vid sidan af adelsmannen i vadmalsrocken, den
patriarkaliske hemmansvärden!
Lätt försonad genom goda ord, såsom det egnar en i
grunden beskedlig tavastländare, kan icke heller Esko till en början
låta en isskorpa af vresighet frysa kring sitt sinne mot denna
värmande bjertlighet, hvarmed vården inbjuder de oväntade gästerne
att deltaga i bröllopets glädje, enligt gammal sedvana, säsom
Karri uttryckligen säger. Den stränga tuktan, livarunder Esko
i sitt hem växt opp, bidrager väl äfven till att ännu hålla
honom i styr, ehuru han menar: „minulle on tehty vähän
petos-kauppa". Anblicken af den vackra bruden, som gått hans näsa
förbi, svider i Eskos själ: „hän on kaunis kuin ruusu ja
kuk-kainen. Ja kultakruunu päässä!“ Ej under således, att han
tillägger: „Sydäntäni karvastelee vähän“. Emellertid står det
beslutet ännu fast hos honom: „eropä tahdo toki ruveta tässä
mekastamaan, en sanaakaan hiiskua tästä asiasta, jos eivät he
miuua vihoita jolloin tavalla“. Och han måste medgifva: „rnutta
sille ei kobtelemisensa meitä koktaau näytä“. Så vidt det på
hufvudpersonerua beror, tyckes således ingenting bebåda en
episod ur Jerusalems jemmerliga förstöring.
Men just Eskos uppsåt att visa sig värdig den uppfostran,
han af sin mamma fått och båra sig hyggligt åt, vållar snart
nog ofärd. Så länge samtalet rör sig mellan Karri och hans
senast komna gäster, går det lugnt och anständigt såsom en
gammaldags minuett. Värden har till och med den godheten att
hjelpa Esko, öfver hvars läppar ingen osanning vill fram, med
en undanflykt, som på tillfredsställande sätt förklarar hans
vandring till dessa trakter. Ovädret blåses först opp af en
biperson. Det är violspelaren Teemu, hvilken sjelfmant åtager sig
värfvet att spela rumormästare; och det måste medgifvas, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
