Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela verldens literatur, hvilken väl möjligen kan omskrifvas
annorlunda, men svårligen bättre.
Att medeltidens ofta vilda folkskådespel ej sällan ryckte
åt sig heliga ämnen för att mer eller mindre profaneras, kan
omtalas såsom ett historiskt faktum. Någon högre betydelse
har detta åtminstone för den dramatiska konstdikten svårligen.
Jag torde knappast misstaga mig, om jag uppgifver den store
tragiske skalden Racines „Estlier“ och framför allt hans härliga
dramatiska svanesång ,,Athalie“ såsom de första mästerstycken,
i hvilka den moderna skaldekonstens kraf och den israelitiska
poesins anda sammansmälta till helgjuten, harmonisk enhet,
ungefär såsom den forn-helleniska myten flöt ihop med den högsta
graden af grekisk kultur uti de stora ateniensiska tragikernes
själ och bjerta. Jag påpekar här denna analogi, som måhända
vid första påseende kau öfverraska läsaren, äfven med anledning
af Racines för sin tid högst ovanliga förtrolighets skull med
den grekiska literaturen, hvaraf han bestämdes till det
mästerligen lyckade vågstycket att fylla den antikt tragiska körens
hedniska form med det frommaste, ur bibliska källor och
kristlig åskådning härflytande innehåll.
Från Racines „Athalie“ till herr Tuokkos „Saul“ är, jag
medger det, i hvarje hänseende ett godt stycke väg. Men utan
menniskospår är denna väg i alla fall icke, ehuru här ej är rätta
stället att uppsöka dem alla. Jag åtnöjer mig derför med att i
läsarens minne återkalla endast den förkärlek, hvarmed en af
kristna tideräkningens argaste hedningar, men derjemte äfven
högste skalder, lord Byron, kände sig dragen till ämnen, hägrande
i hebreernes poesi, hvari han fann så många strängar vibrera,
som väckte genljud i djupet af hans egen, öfvermäktiga poetiska
genius. II.
II.
Efter det jag haft nöjet att i „Kirjallinen Kuukauslehtis“
spalter läsa min första uppsats öfver „Saul“, har följt ett uppe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
