Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Falla maktlöst ned mot blomstren,
Snärda, svindlande, förtjusta,
Se’n med kärleksfulla blickar
Blommorna sett hela dagen
Upp mot dina sångarsyskon:
Barn af vårens djerfva ande.
Endast du af dragningskraften
Icke liinnes: du allena
Intet vet af denna längtan,
Som på livarje hjerta tärer:
Den att närma sig ett annat,
Som deråt kan liviska ordet
Till en gåta, kastad rastlöst
Ifrån bröst till bröst, allt sedan
Ur det första uppå jorden
Frambröt frågan, följd af böner
Om ett svar, der gåtans mening
Klarnade i eld och lågor.
Du allena visst ej känner
Jordens febervilda kärlek?
Om den heta andedrägten
Ifrån jordens kärlek hunnit
Blanda sig med din, du skulle
Kasta dig från etervågen,
Som nu uppbär dina vingar,
Från de skyars rosenhäckar,
Som nu flägta kylig svalka.
Fastän hela jorden syntes
Simma i ett straudlöst eldhaf,
Fastän hafvets skumbetäckta
Hvita böljor skulle stelna
Till mångtusen skarpa isfjäll.
Stark du svaga dig dock kände
Att dig störta ned mot deras
Alla spetsar, att i eldens
Öppnade, omätligt vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
