Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Himmelens och bafvets blåa böljor.
När hon sänker sig emot divanen,
Bäfva efter valsens vilda stormar
Ännu häftigt barmens hvita vågor.
Och ur blicken flyga dessa blixtar,
Hvilka tända allt, som deraf drabbas.
Af tillbedjare den dunkla kransen
Flätas snart kring henne, såsom molnens
Binder sig kring ljungeldsflammans fara.
Ilonungsljuft från alla läppar flöto
Tijulva ord af kärlek och beundran.
Om Elviras hjerta tala några,
Andra orda högt om hennes snille,
Ännu andra om den skatt af toner,
Hennes fingrar utur harpan locka,
Såsom talismanen jordens gömda.
Om Elviras tjusningsfulla skönhet
Talar ingen, fastän alla liafvn
Blott för den ett öga. Dock de hviska
Intet ljud derom: de veta alla,
Att förakt blott detta smicker möter.
Tigande en enda stod bland skaran;
Tigande, ty intet ord än framsmög
Från hans läppar, fastän blicken talte
Blixtars eldspråk ur hans tjusta öga.
Delta möttes snart utaf Elviras,
Och en underbar förtrollnings ljusning
Flög vid mötet omkring hennes anlet.
Som ifrån en rosenfärgad fana
Återskenet öfver silfvcrhjelmcn.
Och hon sporde: ahvilken makt, Rudolfo,
Orden qväft i rika sångarhjertat,
Att derur ett vänligt ljud ej klingar?15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
