Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dystert svarade Itadolfo: Jivilken
Annan än den allmakt, som mitt väsens
Djerfva frihet slagit uti hojor,
Dem jag fåfängt sökt att sönderbryta !”
Hastigt sjönk ett moln utaf förbittring
På Elviras panna, lika hastigt
Dock af himmelsk huldhet hädanjagadt.
Och hon säger mildt: Jag känner icke
Denna makt, hvaröfver hårdt du klagar.
Ett jag vet dock; tider hafva funnits.
Då Kndolfo menat, att Elviras
Granskap icke lifvet tog af orden,
Som utur hans inre klangfullt Höto,
Oförfalskade som strömmens guldsand.”
aKanske känner du den makten icke,"
Svarade liudolfo, aandra tinnas.
Som den känt och känna desto bättre.
Äfven jag med salig tjusning minnes
Än den tid, då orden vid din anblick
Löstes som om våren fogelsången.
Men de fingo då än’ sanning bära.
Fingo tolka hjertats fulla mening,
Fingo måla, hur af qval och sällhet
Känslan slog, förtärande och liffull;
Hjertats röst till ord fick öfversätta
Denna eldskrift, som der brann osläcklig,
Som i floden outsläckligt brinner
Återskenet utaf himlens eldmoln.
Nu den måste qväfvas eller smida
Falska guldmynt uppå lögnens läppar.
Hvad angår ditt snille mig, Elvira!
Längesedan uppå lifvets höjder
Af dess glitterguld mitt öga redan
Sett sig mätt. Ilvad angår mig din godhet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
