Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uti lifvets dalar längesedan
Blicken tröttnat att den fromhet skåda,
Som i menlös enfald stundens börda
Släpar bort till redan Ilydda stunders.
Ej ens dina toner mer mig tjusa:
Mätt mitt öra druckit sig af sånger,
Återkastade ifrån San Carlos,
Från la Scalas skimrande pilastrar.
Ack, Elvira! I den gömda Norden,
I)| r min vagga stått, med midnattssolen
Dar jag vakat dagar, dubbelt längre,
Än din Söders: jag liar irrat bländad
Mellan dennas silfverstänkta lunder,
Då de summo uti månsken sböljan:
Men ej solens, icke månens öga
Ställt för mitt ett föremål för tjusning,
Sådant som din gudabild, Elvira!
Hvad min säng blott sväfvande har diktat,
Hvad för själen aningsfullt liar darrat,
Stod uti fulländad skönhets skepnad
För min blick, när den för första gången
Låg i din, såg idéalen rymma
För en verklighet förutan like.
Blott din skönhet älskar jag, Elvira!
Ej ditt hjerta, ej din konst, ditt snille.
Kan bak gudabilden tomhet gömmas,
Kan bak himlaytan hårdhet frysa,
Lika godt; liksom jag ulskar hafvet,
Då dess lugn i morgonsolen glänser,
Fast vidunder i dess djup sig lunka,
Så jag älskar äfven dig, men tusen
Gånger mera, för din skönhet endast,
Hvad än helst af den må undangömmas.
Får derom jag orda, tolkar ordet
Lifvets salighet, dess högsta vällust.
Men om ordet ej får tolka denna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
