Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Må då tystna’n hellre hjertats känsla
Trycka i sin famn, till dess den qväfves,
Än att. ljugande den skulle kastas
För din fot i svekets lånta skepnad
För att der till stoft förhånad trampas.
0! om döden blott med blottadt svärdsegg
Skulle stå och straffa talets djerfhet;
Gerna jag den bleke skulle trotsa.
Men du botat med din vredes purpur:
Och för denna furstemantel flyktar
Ordet bäfvande till hjertats kamrar.71
II.
Vaken drömmande, den vilde täljer
Så sitt hjortas drömmar. Ilarm och godhet
Hastigt vexla på Elviras anlet,
Liksom blixt och mörker i en åsknatt
Vexlande det hvita templet måla.
Stum och sluten gömmer nu Rudolfo
I sin barm dess febervilda känsla.
Skumt blir ögat för det hvimmels skiftning,
IIvilket höljar kring hans kärleks afgud;
Och den druckna blicken ser blott denna
Skimra klart i gazen af den trollring,
Kring hans väsen sig olösligt slingrat.
Stunden flyr och visar väg åt skaran,
Fast den dröjande till uppbrott skrider.
Blott en enda qvarstod än orörlig,
Lik en marmorbild, i liedna tider
Mejslad, och som anar cj, att andra
Längesedan gått sin gång kring verlden.
Och till honom talade Elvira:
ttDröj, Rudolfo! Gryningen, som löser
Jordens rund ur mörkrets boja, mäktar
Väl din bundna sång i klarhet lösa.71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
