Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lcfvande och vann kring mina kinder?
0! miu kärlek dödens boja bortsmält,
Gjutit lif ännu uti dess isköld,
Såsom vårens sol uti mitt hemlands.
Ser du! Grafvens alla lampor redan
Slocknande hvarandra liädaufölja.
Låt mitt öga dricka ljusets källa,
Som odödligt från ditt öga flyter,
Att, när sista lampans sista Hämtning
Qväfves af allt högre, vuxna skuggor,
Jag ännu må skåda dig i klarhet,
Du, min sol på lifvets villostigar,
Du, i dödens långa natt min stjerna.“
ålen en tår sjönk frän Elviras öga
Ned på barmens klara perlesmycke
Och sig band dervid som sköusta perla.
aEj Itudolfo älskar mer Elvira,’”
Så hon svarar, mellan fröjd och smärta,
aDä han vill, att hon, i grafven stigen,
Icke mer skall få för honom lelva.“
a0! Ditt eget hjerta tror ej orden,
Som ej vilja öfver dina läppar
Träda för att ej en börda bära,
Hvilken är mer främling för dilt väsen,
Än jag var det, innan dig jag skådat.
Blott miu kärleks dunkla drömmar ville
För ett ögonblick, att ned du stege
Uti grafven, dit jag följa kunde,
Jag, som ej i lifvet får dig följa.
Ej jag vill så mer. Du gerna lemue
Mig härnere. Ensam sväfva uppåt!
Sätt dig segrande, du milda dufva,
Uppå blixtens spira, dän du jagat
Bort Kronious örn, som uederstörtat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
