Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slå omkring dig molnens ljungeldsmantol,
Att all verlden måtte falla nedcr,
Tryckt mot jorden af sin andakts undran,
Kallande ditt namn från skyn, Elvira!”
Så Iludolfo. Men en rysning dervid
Bäfvar genom lieunes veka hjerta.
,Tystna! Tystna!” beder hon, uRndolfo,
Låt ej dina tankars vilda viggar
Hejdlöst ila öfver jord och himmel,
Ifrån grafveus tysta djup till åskans
Domsbasuu, som bådar straff åt verlden.
Jag med bäfvau tänker på det landet,
Som till lif ej väckte dig, men söfde;
Ty det lifvet lefver ju i drömmar,
Måttberöfvade och febervilda.
Hur kan dessa fantasiers låga
Brinna evigt under de laviner,
Hvilka från en isig himmel stupa
Mera djupt än Alplavinen faller!
Hur kan känslan ilamma så i nejder,
Som blott andas genom Nordens ande?
Såsom tonen går igen på harpans
Strängar, fast ej mer af konstnäru lockad,
Så i milda melodier flöto
Ur Elviras barm dess stilla frågor,
Sen Rudolfo hade slutat tala.
Och hans svar ljöd ir.era likt ett echo,
Gånget medvetslöst från lundens skuggor,
Än likt ord, af tankens tygel styrda:
,,_Ej min hembygds helgedom du hädc,
Fast ej samma under på dess stränder
Kunna veckla ut sin skönhets fullhet,
Som på ditt Sorrentos Venusgördel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
