Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid hvars bildande naturen uttömt
Hela skaparkraften af sitt snille.1”
III.
Så, han hviskar: blicken, lyftad, tycktes
Söka uti himlen förebilden
Till den skönhet, som, så nära honom,
På en gång hans hjerta höjt och kufvat.
När för sin idol han knäböjd sjunkit,
Sänkte sig Elviras rika lockar
Ned mot bedjarens skuldra, såsom örnens
Vingar fordom ned till Gauymcdes,
Som förtjent af himmelsfärden funnits,
Och igenom lockarne en susniug
Af hans kyssars ande glödhet skälfde:
Men om någon önskan hunnit klarna
I hans själ till tanke, han dä önskat
I sin egen eld till aska brinna.
Stunden flög, som den i drömmen bortflyr,
Utan att af pendelslag blir utmätt
All den sällhet, öfverjordiskt diktats,
Utan att de sälla engåug ana,
Att vid drömmens bädd står sorgen vaken.
Ur sin vakna dröm först spratt Elvira
Och med händer, darrande af vällust,
Ryckte fram Madonnabilden, hvilken
Glödde af den plats, der den fördoldes:
,,IIclga jungfru, du som sjelf förnummit,
Hvilaude invid mitt hjerta, huru
Detta klappat utaf fröjd och kärlek,
Låt min skönhet länge, länge vara,
Att Rudolfos kärlek lika länge
Vara måtte; ty min skönhet älskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
