Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men af minnet, fångad, stunden
I mitt lijerta lefvor ovigt bunden,
Som invid din sida, under linden,
Framflög, ljuf lik våren, snabb lik vinden.
Den närmaste utöigtcn.
Så långt som blicken utåt fältet såg,
I isens svepduk det orörligt låg.
Jag tänkte då: till slut skall våren komma
Och fläta lifvets krans af blad och blomma.
Och våren kom. Och jord och himmel, liaf
Sprang glädjestrålande ur töcknig graf.
Ett andetag af fröjd igenom verlden spritter
Och löses opp i böljans sorl, i fogelns qvitter.
Gemensam nu för allt är hvarje skatt
Uti naturen. Äfven du, o natt,
Bär dagens färg. Se! hafvet jordens lånar,
Likt himlen dalen guldbeströs och insjön blånar.
Och gifmild våren iir liksom cn kung,
Som första gången ifrån thronen, ung,
Vidt kring sitt tjusta land och rike blickar
Och utur fulla bänder lycka deråt skickar.
Ett blef dock lemnadt lottlöst i den fröjd,
Som brnsar djupt, som jublar på livar höjd.
Förlorad der är vårens konst, som målar
I blått, i grönt, i guld med solens strålar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
