Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men när gråe smäilarn bortvek,
flydde ock de nngas dröm,
Som det lösa bladet kastas
darrande af bergets ström.
Och en stod, som deras undran
dragit fram från gömslet re’n
Nu, förbannad uti spillror
krossas emot torgets sten.
II.
„Folkets fäder sig högtidligt samla
På den öppna platsen. Lätt de gamla
Kännas af sin ädla silfverkrona,
Hvilken ensam Cekrops söner skona.“
„Men der längre bort sig modigt svingar
Folkets ungdom uti mörka ringar;
Längst i fjerran sköna qvinnor dröja,
Höljda blygt i silfvervirkad slöja.“
„Ljnfligt af det bruset smeks mitt öra,
Förr så vant att dettas välljud höra.
Nu det lyssnat länge re’n förgäfves:
Folkets röst af snaror, fjättrar qväfves.“
„0! Hur skönt att denna stormen styra,
Dit man vill; dess obestämda yra
Blidka, leda endast med det bandet,
Som från hjertat går — kring fosterlandet!“
„Midt i svallet trygg står talarstolen,
Som i verldens medelpunkt höjs solen:
Det blir mörker, eller ljus det blifver,
Allt som talarns eld det föreskriiver.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
