Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Jag blott ville kring dig gjuta glansen,
Ädla folk! Du, rättvist tacksam, kransen
Jublande omkring den panna vridit,
I hvars fåror all din sorg bar skridit.“
III.
Dessa ord en väg sig spränga
Genom mörka moln, som stänga
Djupt i natten ljusets bär.
Men till talarstol sig böjde
Blott ett berg. — Hvem var den böjde,
Som så hög ändock stod der?
Hufvudet för honom blotta
Eller honom fräckt bespotta:
Ej du eger annat val.
Ingen såsom han de drömmar,
Hvilkas dikt kring folken strömmar,
Bundit i odödligt tal.
Nu den gamle, djupt förtryckte,
Fogelfrie drömmarn tyckte,
Att han stod på Cekrops torg,
Mi dt ibland Athänes skaror,
Glömde, biltog, alla faror,
Glömde, sorgbetyngd, all sorg;
Trodde, att han folket hörde,
Fast blott stormen vågor körde
Emot främlingames strand,
Hvarpå ömsom skuggor skredo,
Ömsom bleka strålar gledo,
Dignande från molnens rand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
